Det är dumt att ens försöka förklara, för du kommer aldrig att förstå. Det är omöjligt att visa, för du kommer inte se. Att älska dig är alldeles för lätt. Att tänka på dig kommer av sig själv varje sekund. När jag förklarar så menar jag verkligen allt jag säger. Kan lägga min hand på mitt hjärta och svära på att aldrig lämna dig, för utan dig klarar jag mig inte. Jag blir tårögd av tanken av att vi bråkar ofta. När jag är ledsen vill jag ha ditt stöd, dina varma kramar och höra dig säga "finns för dig", och inte stöddida ord. Det är inte det jag vill höra. Ingen vill höra såna ord. Det känns till och med tungt och säga hejdå till dig när du bara ska hem. Börjar undra om det är någonting fel på mig eller om det är såhär kärlek är? Har aldrig i hela mitt liv varit såhär tokigt kär i någon nånsin, och kommer aldrig bli i någon annan än dig. Det skrämmer mig. Det roliga är, när vi bråkar kommer alla ord ut av sig själv. Jag blir rädd och förlora dig och säger det till dig och får ett okey till svar. Great success känner jag bara.. Skulle aldrig göra någonting du ogillar. Lyssnar alltid på vad du säger och det vet du om. Känner att egentligen har jag ingen lust o vara här längre. Du fick mig alltid skratta. Du va den jag längtade efter varje dag, den som gjorde så jag sken upp som solen när jag såg dig, den som jag var otroligt blyg för, dolde mitt skratt i min hand. Den mitt hjärta slog dubbelslag med när du var i min närhet. Det är du som får mig att le, det bästa som hänt mig. Ser en klar framtid med dig. Stänger mina ögon och ser dig direkt. Mitt hjärta brinner, det känns som att det ska ta slut, tårar bara rinenr, du vet vill ha det som förut. Det skulle ta livet av mig om vi gick skilda vägar. Att sitta här och gråta, pff det är inte det jag vill.. Kärlek för mig är det finaste som finns när rätt visa är vald. Jag är lost vet inte vad jag vill längre.