Ibland förstår jag inte vad man gjort med sitt liv.
med papper och penna, tar man det i sitt egna perspektiv.
ingen känner den personen bättre än vad jag gör, mej själv
det jag påbörjat vill jag aldrig att någon slutför.
så nära men ändå så långt ifrån, ändå känner jag det kalla
från marknivån.
Jag är rädd faktiskt..