Det som sårar försvårar att tårka mina tårar. Orden som uppstår ekar i en lämnad korridor.
Det som grundar att mina ögon blundar är mitt realistiskt förflutna, ser det när jag håller ögonen slutna.
Ett hårt slag fick mej nervsvag, kunde inte andas lugnt, det var min sista punkt.
Min skugga emot betong, måste tänka "hold on, i'm strong". Problemen blir fler, orkar inte mer.
Kunna hålla kvar, i livets lian eller kunna sväva i luften som ett flygplan. Min börda, min tyngd, mitt liv det är en synd.
En räddare i nöden fick upp hela glöden. så svag som jag va, men inte det jag sa. Ljög för min familj för att de skulle må bra. Världen är dramatisk inte fått nånting gratis.
OSV