I en situation bestående av bara tårar, tar jag mej fram gående och bara frågar
var är lyckan jag har räknat till hundra, men kan inte finna vill bara vräka min
undran. Men den förblir vägrar att ge sej av, försöker simma fast det är svart
på mitt hav. Inga skratt, inte glad inte här i mitt inre sanningen tär jag försvinner
Men var är min fråga snart vill jag våga släppa allt och börja om från start med
en låga. bli av denna plåga som förtrycker min själ, leva bra  och utan undanflykter
må väl. Men sorgen tar över och dränker mej i tårar, pass jag tar och skänker mej till
ovan. Men hoppet lever än väntar på de sista slagen, ställer mej upp för jag ska gå
till sista dagen. Det känns som himlen rasar ner och allting bara svartnar runtomkring
min dag är inte vad den brukade va. ingenting som jag ser eller hör, får mej på bättre
humör. får låta tiden ha sin gång och hoppas på gryningen till slut. jag är här och förblir
vad jag är i mitt liv, det skär i mitt liv för det är på ett vis att ingenting är bra när jag
springer genom dar jag blöder inombords och ett finger får ni var. Jag ligger på botten
och vrider mej av smärta, laddar min penna och skriver från mitt hjärta, ångensten tar över,
över, under, inifrån bara vägen upp för ingenting finns under min nivå. Min dåvarande situation
i glitter jag förlåter, hjärnan i psykos och nu sitter ja här och gråter. vill vakna upp från denna mardröm
världen passerar men jag känner mej ensam kvarglömd, får ingen bra sömn jag vaknar mitt i natten
ute är det mörkt går ut i köket dricker vatten. vill släppa tankar lätta på ankaret men jag fortsätter
gå så länge hjärtat det bankar. Det känns som himlen rasar ner och allting bara svartnar runt omkring,
min dag är inte vad den brukade va, ingenting som jag ser eller hör, får mej på bättre
humör får låta tiden ha sin gång och hoppas på gryningen till slut. mina läppar skrattar men min
själ gråter blod inombords är jag fast som en träl och en rot, ge mej själ genom ord att fortsätta kampen
det här blir min tröst för ord mättar krampen den lodrätta rampen som jag ej kan bestiga när händerna
darrar och benen ger vika, jag skakar och kan inte koncentrera mej för tankarna är kaos och vill
opponera sej, det är en konstig situation vet inte vad som är rätt, mår inte bra det är inte lätt men en
rad är ett sätt. att få mej känna styrka & känna att jag duger ni kan säga att jag suger inte nämna
att jag ljuger för om tårar var av guld skulle jag va miljonär jag är fast i en dröm precis som många
viljor är jag är sårad och skildrad låter tårarna rinna men jag lovar att vinna. Det känns som himlen rasar ner och allting bara svartnar runt omkring, min dag är inte vad den brukade va, ingenting som jag ser eller hör, får mej på bättre humör får låta tiden ha sin gång och hoppas på gryningen till slut.